|
Lyckan var gjord, jag hade fått en alldeles ny cykel.
En Crescent "Speedo Cross" med bönpall och speedwaystyre
med fågelpinne. Det var den
finaste cykel jag sett och hade min favoritfärg, blå.
På Linders körde vi ofta cross på jordkullarna och för
att det skulle låta som en motorcykel satte vi på en
kraftig pappbit som slog mot ekrarna och hölls fast med
en klädnypa. Då smattrade det så bra. I bland lekte vi
polis och då hade vi en lång slana fäst bakom sadeln som
antenn och då gjorde sig också smattret från pappbiten
bra.
Det hade blivit förändringar vid kiosken. det hade lagts
upp högar med lera och vi hade gjort vägar över
lerkullarna för att kunna köra cross. En dag var vi
aktiva med att köra cross och det var trångt på
kullarna. Det hade regnat så det var vått och i
svackorna mellan kullarna stod det vatten.
Trots att det var blött så hade vi roligt med att köra
cross till helt plötsligt....
Jag blev omkörd och trängd, tappade balansen och föll.
Rakt ner i en stor lerpöl. Både jag och cykeln blev helt
doppade i lervällingen och var helt nedsölade.
Jag visste att när jag kommer hem så får jag en
utskällning så jag valde att inte cykla hem.
Kvällen kom och alla kompisar åkte hem, men inte jag.
Jag stannade kvar och gömde mig i det höga gräset på
ängen bredvid. När det var mörkt och jag inte kommit hem
så började Lena och Erik med att fråga mina kompisar om
var jag var och sedan gick dom ut och ropade efter mig.
Jag vågade inte svara men kompisarna letade upp mig och
övertalade mig att gå hem.
Den gången fick jag inte skäll. |
