Julen 1952

Då var jag fyra år och skulle snart fylla fem. Då var jag mycket rädd för jultomten. Mamma och pappa hade bjudit hem släktingar på julfest.

Vi satt alla samlade i rummet då tomten kom. Jag blev så rädd att jag kröp under bordet, ett runt soffbord i ek med ett kryss under som höll ihop benen. På detta kryss satte jag mig och vägrade att komma fram trots allas försök att locka mig.

När tomten hade gått fick jag höra hur dum jag hade varit som inte vågade hälsa på tomten. I julklapp fick jag bland annat FIB:s Gyllene bok som handlade om Tomtens verkstad. I boken fick tomten kakor på ett fat och ett glas mjölk av ett barn.

Den boken gillade jag och jag tänkte, att nästa år, då skall tomten få kakor och mjölk av mig också.

Julen 1953 kom.
Då var jag inte rädd för tomten utan höll mig framme och hälsade på honom och fick julklappar. Just när tomten skulle gå kom jag ihåg, kakorna!

Jag frågade mamma om vi hade några kakor till tomten men fick till svar att vi inte hade några. Jag fick syn på ett fruktfat tog ett äpple och gav tomten. Han tackade så mycket och gick sedan och jag var nöjd.

En stund senare kom morbror Olle in i rummet och åt på det äpplet som jag gav till jultomten. Jag dök genast på morbror Olle och frågade var han hade fått tag i det äpplet. Olle berättade att han träffat tomten i svalen och att tomten givit honom äpplet.

Den julen var jag mycket besviken på jultomten.